Ordlista

Vardagsrum, sovrum, kök, badrum och hallar är olika typer av inomhusutrymmen som alla har specifika krav på design och funktionalitet beroende på deras användning. Vardagsrum och sovrum, som huvudsakligen är avsedda för komfort och avkoppling, kräver ofta golv och väggar som är estetiskt tilltalande och lättskötta, med material som keramiska plattor som erbjuder både hållbarhet och variation i design. Köket, som är ett område med hög trafik och utsatt för spill och fläckar, kräver material som är motståndskraftiga mot fläckar, fukt och slitage, vilket gör keramiska plattor till ett idealiskt val. Badrummet, som är utsatt för hög luftfuktighet och direkt vattenkontakt, behöver plattor som är vattentåliga och lätt att rengöra. Hallar, som ofta fungerar som entréområden, måste vara slitstarka och tåla smuts och fukt från utomhusmiljön. Genom att använda lämpliga keramiska plattor i dessa utrymmen kan man säkerställa att varje rum uppfyller sina specifika funktionella och estetiska behov.

Kontor, butiker, köpcentrum och industriella miljöer är kommersiella och industriella utrymmen som ställer höga krav på hållbarhet, säkerhet och funktionalitet hos de material som används. Kontor kräver golv och väggar som kan stå emot hög trafik, samtidigt som de skapar en professionell och inbjudande atmosfär. Butiker och köpcentrum, med deras ständiga fottrafik och behov av att upprätthålla ett attraktivt utseende, behöver slitstarka och lättskötta plattor som tål spill och slitage. Industriella miljöer, där golven kan utsättas för tunga maskiner, kemikalier och intensiva arbetsförhållanden, kräver extremt robusta plattor som är resistenta mot kemiska angrepp, mekaniska påfrestningar och smuts. Genom att välja keramiska plattor som är speciellt anpassade för dessa krävande miljöer, kan man säkerställa långvarig prestanda, säkerhet och ett estetiskt tilltalande utseende i alla typer av kommersiella och industriella utrymmen.

Fasader, balkonger, altaner och trädgårdsgångar är utomhusområden som utsätts för varierande väderförhållanden och kräver material som kombinerar hållbarhet, motståndskraft och estetik. Fasader, som är byggnadens yttre väggar, behöver plattor som tål extrema temperaturer, fukt och UV-strålning, samtidigt som de bidrar till byggnadens visuella uttryck och skyddar mot yttre påverkan. Balkonger, som är utsatta för regn, sol och frost, kräver halksäkra och vattentåliga plattor för att säkerställa säkerhet och lång livslängd. Altaner och trädgårdsgångar, som ofta utsätts för slitage från fottrafik, jord och växtlighet, behöver robusta och slitstarka plattor som är lätta att rengöra och underhålla. Genom att använda keramiska plattor som är specifikt utformade för utomhusbruk i dessa områden kan man skapa funktionella och estetiskt tilltalande ytor som klarar av de påfrestningar som utomhusmiljöer medför. Utbudet av 20 mm tjocka plattor är stort och dessa går att lägga direkt på mark eller t ex upphöjda på piedestaler.

Kroppen är den huvudsakliga strukturen i en keramisk platta och tillverkas vanligtvis av en blandning av lera, kaolin, kvarts och fältspat. Beroende på typen av kakelplatta kan materialblandningen variera. Keramiska plattor använder en standardblandning som formas och bränns vid höga temperaturer för att skapa en hållbar och slitstark produkt. Porslinsplattor, en underkategori av keramiska plattor, tillverkas av finare och mer renad lera och bränns vid ännu högre temperaturer, vilket resulterar i en tätare och mindre porös platta. Detta gör porslinsplattor särskilt lämpliga för områden som utsätts för hög belastning och fukt.

Efter glaseringen kan kakelplattor genomgå ytterligare dekorativa behandlingar för att skapa specifika mönster och texturer. Tekniker som tryckning, gravering och applicering av ytterligare lager av glasyr används för att ge plattorna ett unikt och estetiskt tilltalande utseende. Dessa ytbehandlingar gör det möjligt att anpassa plattorna för olika designstilar och tillämpningar, från klassiska och tidlösa mönster till moderna och innovativa designelement.

Engob består huvudsakligen av finmald lera blandad med vatten, ibland tillsammans med färgämnen och andra tillsatser. Den har en flytande eller halvflytande konsistens som gör det möjligt att applicera den jämnt på ytan av en keramisk produkt. Den fungerar också som ett skyddande skikt som kan minska porositeten och öka hållbarheten hos den keramiska ytan. Engob appliceras innan produkten bränns, och under bränningen smälter den samman med basmaterialet för att skapa en jämn och hållbar yta.

Färgämnen och pigment används för att ge kakelplattor deras specifika färger och mönster. Dessa kan vara både naturliga och syntetiska och tillsätts antingen i basmaterialet eller i glasyren under tillverkningsprocessen. Genom att använda olika kombinationer av färgämnen och pigment kan tillverkarna skapa ett brett utbud av färgnyanser och mönster för att passa olika designbehov. Färgämnena påverkar inte bara plattans utseende, utan kan också bidra till dess beständighet mot UV-ljus och kemikalier.

Glasyren är ett glasliknande lager som kan appliceras på ytan av keramiska plattor och sedan bränns fast. Detta lager har flera viktiga funktioner: det skyddar plattan mot fläckar, vatten och kemikalier, vilket förlänger plattans livslängd och underlättar underhållet. Glasyren bidrar också till plattans estetiska egenskaper genom att ge en blank, matt eller strukturerad yta och kan innehålla färgämnen och mönster för att förbättra dess utseende. Glasyrens släta yta gör dessutom plattan lättare att rengöra och underhålla, vilket är särskilt viktigt i utrymmen som kök och badrum.

Plattans motstånd mot böjning, även känt som böjhållfasthet, mäts i megapascal (MPa) och beskriver hur mycket kraft en keramisk platta kan tåla innan den bryts eller böjs. Detta värde är en viktig indikator på plattans styrka och hållbarhet, särskilt för applikationer där plattor utsätts för höga belastningar eller tryck, såsom golv i högtrafikerade områden. Genom att mäta böjhållfastheten kan man säkerställa att plattorna uppfyller nödvändiga krav för säkerhet och prestanda i deras avsedda användningsmiljöer.

Mätning av plattans expansion vid temperaturförändringar, även känd som termisk expansionskoefficient, beskriver hur mycket en keramisk platta expanderar eller krymper när temperaturen förändras. Denna egenskap är avgörande för att förstå hur plattor kommer att bete sig under olika temperaturförhållanden, vilket är viktigt för att förhindra sprickbildning, deformation och skador i både inomhus- och utomhusmiljöer. Termisk expansionskoefficient mäts vanligtvis i enheter av längdförändring per grad temperaturändring (t.ex. mm/m°C), och plattor med en låg termisk expansionskoefficient är bättre lämpade för miljöer med stora temperaturvariationer, eftersom de är mindre benägna att expandera eller krympa kraftigt.

Plattans förmåga att motstå fläckar beskriver hur väl ytan kan motstå absorption och inträngning av färgämnen, smuts och andra fläckbildande ämnen, vilket är avgörande för att bibehålla dess estetiska utseende och hygien över tid. Denna egenskap är särskilt viktig för plattor som används i kök, badrum och andra områden där spill och fläckar är vanliga. Plattor med hög fläckbeständighet har en tät yta och ofta en skyddande glasyr som förhindrar fläckbildning, vilket gör dem lättare att rengöra och underhålla. Genom att säkerställa att plattorna är resistenta mot fläckar kan man garantera att de behåller sitt utseende och prestanda, även under krävande förhållanden.

Plattornas visuella enhetlighet och variation refererar till graden av konsistens eller skillnad i färg, mönster och textur mellan olika plattor i samma serie. Enhetliga plattor har en hög grad av likhet, vilket skapar ett jämnt och sammanhängande utseende när de installeras, vilket är önskvärt i många moderna och minimalistiska designkoncept. Variation, som klassificeras på en skala från V0 (ingen variation) till V4 (hög variation), innebär att plattorna medvetet har olika nyanser och mönster för att efterlikna naturliga material som sten eller trä, eller för att skapa en dynamisk och levande yta. Valet mellan enhetlighet och variation beror på den estetiska effekten som önskas i det specifika designprojektet, där enhetlighet kan ge ett lugnt och ordnat utseende, medan hög variation kan ge en rik, naturlig och visuellt intressant yta.

Anger om plattan är glaserad (GL) eller oglaserad (UGL) indikerar huruvida plattans yta har behandlats med ett glasliknande skyddsskikt. Glaserade plattor (GL) har en applicerad glasyr som bränns fast under höga temperaturer, vilket ger en slät, ofta blank yta som är motståndskraftig mot fläckar, fukt och kemikalier, och är lätt att rengöra. Dessa plattor är populära i kök och badrum där hygien och enkel rengöring är viktigt. Oglaserade plattor (UGL), å andra sidan, har inget sådan ytskydd och behåller sin naturliga, mer matta yta. De kan vara mer porösa och därmed mindre motståndskraftiga mot fläckar och fukt, men erbjuder ofta bättre halkmotstånd och en robustare yta, vilket gör dem lämpliga för utomhusområden och högtrafikerade kommersiella miljöer.

Plattans förmåga att motstå snabba temperaturförändringar, är en viktig egenskap som beskriver hur väl en keramisk platta kan hantera plötsliga förändringar i temperatur utan att spricka eller gå sönder. Denna egenskap är särskilt viktig i miljöer där plattor utsätts för extrema temperaturvariationer, såsom utomhusytor, kök, eller eldstäder. Plattor med hög termisk chockbeständighet är konstruerade för att tåla dessa stressfaktorer genom att ha en optimal sammansättning och bränningsteknik som minimerar risken för termiska sprickor, vilket säkerställer långvarig hållbarhet och säkerhet i deras användning.

Plattans motstånd mot syror, alkalier och andra kemikalier beskriver dess förmåga att stå emot korrosiva och nedbrytande ämnen utan att skadas eller försämras. Detta är en kritisk egenskap för keramiska plattor som används i miljöer där de utsätts för kemikalier, såsom laboratorier, industrier, restaurangkök och offentliga våtrum. En hög kemikalieresistens säkerställer att plattorna behåller sina estetiska och funktionella egenskaper trots exponering för aggressiva ämnen, vilket förlänger deras livslängd och underlättar underhållet. Genom att testa och certifiera plattor för deras kemiska resistens kan tillverkare garantera att produkterna uppfyller de strikta krav som ställs i kemiskt krävande miljöer.

Krav på plattans planhet avser hur väl varje platta uppfyller standarder för en jämn och slät yta utan böjning eller ojämnheter. Planhet är en kritisk egenskap som säkerställer att plattorna kan installeras korrekt och ligger platt mot underlaget, vilket är avgörande för att undvika problem som ojämna ytor och fogsprång. En platta med hög planhet bidrar till ett estetiskt tilltalande och funktionellt golv eller vägg som både ser bra ut och är säkert att gå på. Strikta krav på planhet hjälper till att garantera att varje platta har minimala avvikelser, vilket underlättar installationen och förbättrar det slutliga utseendet och prestandan hos den keramiska ytan.

Specificerar plattans dimensionella enhetlighet avser hur exakt plattor i samma serie överensstämmer med de angivna måtten i fråga om längd, bredd och tjocklek. Hög dimensionell enhetlighet innebär att plattorna har mycket små variationer i storlek, vilket är avgörande för att säkerställa en jämn och enkel installation med jämna fogar och en enhetlig yta. Detta är särskilt viktigt vid användning av stora plattor eller när ett exakt mönster eller design önskas. Genom att kontrollera och specificera dimensionell enhetlighet kan tillverkare garantera att plattorna uppfyller höga kvalitetsstandarder och ger ett professionellt slutresultat.

Plattans förmåga att absorbera vatten, uttryckt i procent, anger hur mycket vatten en keramisk platta kan absorbera i förhållande till sin egen vikt. Detta är en viktig egenskap som påverkar plattans hållbarhet och lämplighet för olika miljöer. Plattor med låg vattenabsorption (t.ex. porslinsplattor med ≤ 0,5% absorption) är mer resistenta mot frostskador, vilket gör dem idealiska för utomhusbruk och fuktiga områden som badrum och kök. Högre vattenabsorptionsnivåer kan indikera att plattorna är mer porösa och därmed bättre lämpade för inomhusmiljöer.

Ythårdhet mäts i Mohs-skalan som visar reptåligheten för olika mineral. Skalan är från 0-10 där 10 är hårdast. Diamant har Mohs 10. Värdet anges på oglaserade plattor. På glaserade plattor används PEI-värdet.

Bicottura-processen innebär att plattorna bränns två gånger. Först bränns plattan för att skapa en solid bas, och därefter appliceras glasyr och plattan bränns en andra gång för att smälta och fixera glasyren. Denna metod används för att skapa dekorativa och glaserade plattor med hög kvalitet, vilket resulterar i slitstarka och glänsande ytor med komplexa mönster och färger.

Undergrupp av granitkeramik som ofta räknas som oglaserade men oftast har någon form av yta/mönster och plattkroppen är färgad i samma kulör som ytan.

Extruderade plattor tillverkas genom att en plastisk lerblandning pressas genom en form (matris) för att skapa plattor med önskad profil och dimensioner. Efter extruderingen torkas och bränns plattorna vid höga temperaturer. Glasyr kan appliceras före den slutliga bränningen. Denna metod tillåter större designflexibilitet och komplexa former. Extruderade plattor är hållbara och används för både inomhus- och utomhusapplikationer, såsom fasader och i vissa fall ytor med hård belastning och höga krav på städbarhet och halksäkerhet.

Granitkeramikplattor oglaserade som är genomfärgade utan ytbeläggning och lämpliga för golv/ytor med mycket hårt slitage.

Klinkerplattor av porslinskvalitet med mycket låg vattenabsorption. (engelska: porcelain stoneware). Kallas i Sverige granitkeramik men har inget med naturstensmaterialet granit att göra.

Handgjorda plattor skapas manuellt av hantverkare som formar och dekorerar varje platta individuellt, vilket ger unika egenskaper och ett distinkt utseende. Dessa plattor används ofta för dekorativa ändamål där ett konstnärligt och personligt uttryck är önskvärt. Varje platta kan ha varierande dimensioner och mönster, vilket ger en rustik och autentisk känsla.

Monocottura-processen innebär att plattan bränns bara en gång, med både kroppen och glasyren i samma bränningscykel. Detta är en vanlig metod för att tillverka golv- och väggplattor där snabb produktion och kostnadseffektivitet är viktiga. Monocottura-plattor är slitstarka och ekonomiska, med god hållfasthet och låg vattenabsorption.

Plattor i litet format som nästan alltid fästs på nät på baksidan eller med papper eller plastfilm på framsidan för att göra monteringen rationell.

Plattor med sågade eller frästa kanter vilket gör kanten skarp och rak. Rektifieringen gör också att storlekstoleranserna blir minimala och plattorna kan läggas med mindre fogbredd.

Taget namn på plattor av natursten (marmor/kalksten) som tumlats för att ge en nött kant och ett slitet utseende. S.k sjösten är inte keramik. Sjösten kräver någon form av behandling för att fungera optimalt.

Brännt lergods med relativt porositet. Plattor normalt med lite större toleranser än kakel och klinker och som behöver behandlas innan fogning och för att få rätt städbarhet. Är relativt ofta behandlade på fabrik.

Plattor gjutna av cement med iblandning av naturstenkross av olika slag och fraktioner som sedan slipats på ytan för att få fram mönstret. Detta är inte keramik. Kräver någon form av behandling/skötsel för att fungera optimalt.

Torrpressade plattor tillverkas genom att torrt pulvermaterial pressas under högt tryck i en hydraulisk press. Efter pressningen torkas plattorna för att avlägsna fukt innan de bränns vid höga temperaturer (1000-1300°C). Glasyr kan appliceras före den slutliga bränningen för att ge en slät, attraktiv yta. Torrpressade plattor är kända för sin precision, hållbarhet och låga vattenabsorption, vilket gör dem lämpliga för både golv och väggar i olika miljöer, inklusive badrum och kök.

Plattor i klass BIa är vad som ofta benämns granitkeramik och har mycket låg vattenabsorption, mindre än eller lika med 0,5%. Dessa plattor är mycket täta och hållbara, vilket gör dem idealiska för utomhusbruk och i områden som utsätts för hög fuktighet eller frost. Kan vara lämpliga för högtrafikerade områden som kommersiella golv och fasader där låg vattenabsorption är avgörande för att förhindra frostskador och slitage. Kan indelas i BIa UGL = oglaserade och BIa GL = glaserade.

Plattor i klass BIb benämns ofta som klinker och har en vattenabsorption som överstiger 0,5% men är mindre än eller lika med 3%. Dessa plattor är måttligt absorberande och passar bra för både inomhus- och utomhusmiljöer. De används ofta i badrum, kök och andra bostadsutrymmen. Kan vara lämpliga i offentliga miljöer med måttlig belastning.

Plattor i klass BIIa har en vattenabsorption som överstiger 3% men är mindre än eller lika med 6%. Dessa plattor har måttlig vattenabsorption och är lämpliga för inomhusmiljöer. De används ofta för väggbeklädnad i kök och badrum samt för golv i bostadsutrymmen med låg till måttlig trafik.

Plattor i klass BIIb har en vattenabsorption som överstiger 6% men är mindre än eller lika med 10%. Dessa plattor är mer absorberande och används främst inomhus.

Plattor i klass BIII är det som benämns som kakel och har hög vattenabsorption, över 10%. Dessa plattor är mer porösa och används huvudsakligen för inomhusväggar. De är idealiska för dekorativa ändamål och områden där estetik är viktigare än slitstyrka och motståndskraft. De används ofta i bostadsområden för väggdekorationer och i utrymmen som inte utsätts för högt slitage.

Extruderad granitkeramik med vattenabsorption <0,5%

R-värde, inom ramen för keramiska plattor, refererar till halkmotstånd och används för att klassificera plattornas säkerhetsegenskaper i olika miljöer. R-värdet mäts enligt DIN 51130-standarden och indikerar den lutningsvinkel där en person med skor börjar glida på en yta täckt med en oljig film. Värdena sträcker sig från R9 till R13, där R9 representerar det lägsta halkmotståndet och R13 det högsta. Tillämpligt i första hand på torra ytor med gångtrafik.

Plattor med R9-klassificering har det lägsta halkmotståndet och är lämpliga för områden med minimal risk för halka. De testas med en lutningsvinkel mellan 6° och 10°. Dessa plattor används vanligtvis i torra inomhusmiljöer som vardagsrum och sovrum, där risken för halka är mycket låg och där högre halkmotstånd inte är nödvändigt.

R10-plattor erbjuder måttligt halkmotstånd med en testad lutningsvinkel mellan 10° och 19°. Dessa plattor är lämpliga för områden som kök och hallar där det kan finnas en viss risk för halka, men där golvet generellt är torrt. De är ett bra val för våtrum i bostadsutrymmen där det kan förekomma spill eller tillfällig fukt. Det är även lämpligt på offentliga golv i torra miljöer utan lutning.

Plattor med R11-klassificering har högre halkmotstånd och testas med en lutningsvinkel mellan 19° och 27°. Dessa plattor används ofta i miljöer som badrum, entréer och kommersiella kök där golvet kan bli vått och det finns en större risk för halka. De erbjuder en bra balans mellan säkerhet och estetik för områden med högre halkrisk.

R12-plattor har ett högt halkmotstånd med en testad lutningsvinkel mellan 27° och 35°. Dessa plattor är lämpliga för industriella miljöer, storkök och utomhusområden där golvet regelbundet utsätts för vatten eller andra halkbildande ämnen. De är idealiska för platser där säkerheten är en hög prioritet och där golvet ofta är blött eller halt.

Plattor med R13-klassificering erbjuder det högsta halkmotståndet och testas med en lutningsvinkel över 35°. Dessa plattor används i miljöer med extrem halkrisk, såsom fabriker med oljiga golv, slakterier, fiskberedningsområden och andra industriella utrymmen där golvet konstant är vått eller belagt med hala ämnen. De ger maximal säkerhet för att förhindra halkrelaterade olyckor i de mest krävande miljöerna.

ABC-klasser innebär A för lägsta friktion och C för högsta. Klasserna används för att ange friktion på vattenbegjutna golv med barfotatrafik i simhallar, poolområden, duschrum och liknande. Plattor för dessa ändamål har en kornig, sandpappersliknande yta och vissa B-C-klass bör användas endast på den typen av golv som är mer eller mindre konstant vattenbegjutna. I andra sammanhang kan de vara svåra att hålla rena. Tekniken har idag kommit med plattor i B-C-klass som är förhållandevis lättstädade.

Slitstyrka (PEI) är en klassificering som används för att beskriva hårdhet och nätningsmotståndet hos glaserade keramiska plattor, mätt enligt en skala från PEI 0 till PEI 5. PEI 0 innebär att plattorna endast är lämpliga för väggar och inte tål någon gångtrafik, medan PEI 5 indikerar att plattorna är extremt slitstarka och kan användas i områden med mycket hög trafik, som kommersiella golv och offentliga utrymmen. Denna klassificering hjälper till att välja rätt plattor för specifika användningsområden, vilket säkerställer hållbarhet och lång livslängd beroende på trafiknivån i det aktuella området. På oglaserade plattor mäts hårdheten i MOHS-skalan.

Plattor med PEI 0-klassificering har mycket låg slitstyrka och är endast lämpliga för användning på väggar. Dessa plattor bör inte användas på golv eftersom de inte är konstruerade för att tåla gångtrafik eller belastning. De används främst för dekorativa ändamål där de inte utsätts för slitage.

PEI 1-plattor har låg slitstyrka och är lämpliga för områden med mycket lätt gångtrafik. Dessa plattor används ofta i bostadsutrymmen som badrum och sovrum där människor vanligtvis går barfota eller med mjuka tofflor.

Plattor med PEI 2-klassificering har måttlig slitstyrka och passar bra i områden med lätt gångtrafik. De används vanligtvis där det förekommer måttlig slitage från gångtrafik. Dessa plattor erbjuder en bra balans mellan hållbarhet och estetik för områden som inte utsätts för intensiv användning.

PEI 3-plattor har god slitstyrka och är lämpliga för alla bostadsområden inklusive kök, hallar och entréer. Dessa plattor kan tåla genomsnittlig gångtrafik och är en populär val för både golv och väggar i hemmet. De erbjuder tillräcklig hållbarhet för dagligt bruk i bostadsutrymmen med måttlig trafik.

Plattor med PEI 4-klassificering har hög slitstyrka och passar för både bostadsutrymmen och lätt kommersiella områden. De är idealiska för platser som kontor, butiker och restauranger där golvet utsätts för regelbunden gångtrafik. Dessa plattor är slitstarka och kan motstå högre belastning och intensivare användning.

PEI 5-plattor erbjuder den högsta slitstyrkan och är avsedda för områden med tung gångtrafik och intensiv användning. Dessa plattor används i köpcentrum, offentliga byggnader och andra kommersiella utrymmen där golvet utsätts för konstant och hög belastning. De är extremt hållbara och utformade för att tåla de mest krävande miljöerna, vilket gör dem till ett bra val för områden med hög slitage och trafik.

Liten variation; Minimal färg- och mönstervariation mellan plattorna. Plattorna är i stort sett enhetliga, med endast små nyansskillnader.

Måttlig variation; Måttlig färg- och mönstervariation mellan plattorna. Skillnaderna är tydliga men inte överväldigande.

Betydande variation; Betydande färg- och mönstervariation mellan plattorna. Variationerna är avsiktliga och ger en rik och varierad visuell effekt.

Hög variation; Stor och tydlig färg- och mönstervariation mellan plattorna. Varje platta kan vara unik i utseende, vilket skapar en mycket varierad och dynamisk yta.

Tysk standard för testning av halkmotstånd, mäter lutningsvinkeln där en person med skor börjar glida på en oljad yta. Ger ett värde i R-skalan R9-R13.

EN14411 är en europeisk standard för keramiska plattor, och de olika beteckningarna (BIa, BIb, BIIa, BIIb, BIII) anger plattornas typ och egenskaper baserat på deras vattenabsorption och tillverkningsmetod.

Byggvarubedömningen bedömer byggrelaterade produkter utifrån dess kemiska innehåll, miljöpåverkan under livscykeln och i förlängningen även social påverkan i leverantörsleden. Bedömningsnivåerna är rekommenderas, accepteras och undviks.

Produkter som är listade i husproduktportalen kan användas i Svanenmärkt byggande.

En miljövarudeklaration som presenterar en produkts eller tjänsts miljöprestanda ur ett livscykelperspektiv på ett transparent, objektivt och standardiserat sätt. Här inkluderas inte bara klimatdeklarationen, som redovisar utsläpp av växthusgaser. Den innehåller även uppgifter om produktens hela omgivningspåverkan, från övergödning och försurning till resursanvändning. Deklarationen kan vara produktspecifik eller generell, varav en produktspecifik deklaration bör eftersträvas då den anger ett mer exakt resultat.

Anger produktens CO2-utsläpp under hela livscykeln och finns angivet i produktens EPD. Det GWP-värde som visas på Klei's produkter innefattar steg A1-A3, vilket motsvarar råvaruutvinning och produktion.

NCS-koderna på KLEI's produkter visar de närmast matchande kulörerna och ska inte ses som en exakt matchning. Keramik innehåller naturliga råvaror och viss nyans skillnad kan finnas mellan olika produktioner. En produkt med färgskiftningar i mönstret har flera färgkoder varav den första ska ses som den mest framträdande färgen.

NCS-färgkoden är ett vetenskapligt baserat färgsystem som beskriver färger utifrån mänsklig perception. Genom att använda sex elementära färger och en kombination av svärta, kromaticitet och kulörton kan NCS-systemet exakt definiera och kommunicera färger. Detta gör det till ett oumbärligt verktyg för professionella inom design, arkitektur och färgindustrin.

NCS-färgkoden, till exempel NCS S 1050-Y90R, är ett standardiserat system för att beskriva färger baserat på mänsklig perception. “NCS” står för Natural Color System, och “S” indikerar att färgen är standardiserad enligt den uppdaterade versionen av systemet. Nyanskoden “1050” består av två delar: de två första siffrorna (10) representerar svärtan i procent, och de två sista siffrorna (50) representerar kromaticiteten eller färgstyrkan i procent. Kulörtonen “Y90R” beskriver färgens position på kulörtoncirkeln, där “Y” står för gult och “R” för rött. Siffran 90 anger att färgen ligger 90% närmare rött och 10% närmare gult, vilket gör färgen till en varm röd nyans med en liten antydan av gult. Genom att använda NCS-färgkoden kan designers, arkitekter och färgindustrin exakt definiera och reproducera färger på ett konsekvent sätt, vilket underlättar kommunikation och säkerställer färgprecision i olika projekt.

Kulörton, inom ramen för färgsystem som NCS (Natural Color System), refererar till den specifika nyansen eller färgkaraktären hos en färg och dess position på färgcirkeln. Kulörton beskriver vilken av de grundläggande färgerna (gul, röd, blå, grön) en färg mest liknar, och hur den blandas med dessa grundläggande färger. I NCS-systemet anges kulörtonen med en kombination av bokstäver och siffror som beskriver färgens relation till två av de elementära färgerna. Till exempel, i koden Y90R, står "Y" för gul och "R" för röd, medan siffran 90 indikerar att färgen ligger 90% närmare röd och 10% närmare gul. Detta hjälper till att exakt definiera färgens karaktär och dess position i färgrymden. Kulörton är en av de tre huvudkomponenterna (tillsammans med svärta och kromaticitet) som används för att beskriva och kommunicera färger i NCS-systemet, vilket är avgörande för att säkerställa färgprecision och konsekvens i design, arkitektur och färgindustri.

Varje NCS-kod har ett angivet ljushetsvärde. Skalan går från 0 till 1 (svart till vitt) och ju högre tal, desto ljusare upplevs färgen. Dessa värden används framför allt för att mäta kontrastmarkeringar.

Vit är en av de sex elementärfärgerna i NCS-systemet och representerar den ljusaste möjliga färgen utan någon svarthet eller kromaticitet. Vit uppfattas som en neutral färg och används ofta för att skapa kontrast mot andra färger och för att förstärka ljus i en miljö. I NCS-systemet fungerar vit som en referenspunkt för ljushet, vilket hjälper till att definiera hur ljus eller mörk en färg är. Vit används mycket inom design och arkitektur för att skapa rena, moderna och rymliga utseenden.

Svart är en av de sex elementärfärgerna och representerar den mörkaste möjliga färgen med maximal svärta. Svart är en kraftfull och dramatisk färg som ofta används för att skapa kontrast och djup i en färgpalett. I NCS-systemet fungerar svart som en referenspunkt för svärta, vilket hjälper till att bestämma hur mörk en färg är. Svart används i design och arkitektur för att skapa eleganta, sofistikerade och starka visuella effekter.

Gul är en av de sex elementärfärgerna och representerar en ren, varm och ljus färg. Gul är ofta förknippad med sol, glädje och energi, vilket gör den till en livlig och upplyftande färg. I NCS-systemet används gul som en av de grundläggande referenspunkterna för att beskriva färger som har en varm, ljus kvalitet. Gul används i design och arkitektur för att skapa en glad och inbjudande atmosfär, samt för att framhäva detaljer och skapa fokus.

Röd är en av de sex elementärfärgerna och representerar en stark, varm och intensiv färg. Röd är ofta förknippad med passion, energi och kraft, vilket gör den till en mycket uttrycksfull och iögonfallande färg. I NCS-systemet används röd som en grundläggande referenspunkt för att beskriva färger med hög kromaticitet och värme. Röd används i design och arkitektur för att skapa dramatiska, passionerade och livfulla utrymmen.

Grön är en av de sex elementärfärgerna och representerar en naturlig, frisk och balanserad färg. Grön är ofta förknippad med naturen, växtlighet och tillväxt, vilket gör den till en harmonisk och uppfriskande färg. I NCS-systemet används grön som en grundläggande referenspunkt för att beskriva färger som har en lugn och balanserad kvalitet. Grön används i design och arkitektur för att skapa en känsla av natur, lugn och friskhet.

Blå är en av de sex elementärfärgerna och representerar en sval, lugnande och djup färg. Blå är ofta förknippad med himmel och hav, vilket ger den en känsla av stillhet och oändlighet. I NCS-systemet används blå som en grundläggande referenspunkt för att beskriva färger med en kall, lugnande kvalitet. Blå används i design och arkitektur för att skapa fridfulla, harmoniska och rymliga miljöer.

Kromaticitet, inom ramen för färgsystem som NCS (Natural Color System), refererar till färgens intensitet eller mättnad, mätt i procent från 0% till 100%. En färg med 0% kromaticitet är helt grå och saknar färgstyrka, medan en färg med 100% kromaticitet är fullständigt mättad och intensiv. Kromaticitet beskriver hur levande eller dämpad en färg är och påverkar dess visuella framträdande. I NCS-systemet är kromaticitet en av de tre huvudkomponenterna (tillsammans med svärta och kulörton) som definierar en färgs nyans. Att förstå kromaticitet är avgörande för att exakt specificera och kommunicera färger, särskilt inom design, konst och arkitektur, där färgens mättnad och livfullhet är viktiga för att skapa önskade estetiska effekter.

Svärta, inom ramen för färgsystem som NCS (Natural Color System), refererar till graden av svarthet i en färg, mätt i procent från 0% till 100%. En färg med 0% svärta innehåller inget svart och är därmed helt ljus, medan en färg med 100% svärta är helt svart. Svärta används för att beskriva hur mörk en färg är och påverkar färgens ljushet och djup. I NCS-systemet representerar svärta en av de tre huvudkomponenterna (tillsammans med kromaticitet och kulörton) som definierar en färgs nyans. Svärta är en viktig parameter för att exakt specificera och kommunicera färger, särskilt i design och arkitektur där färgers ljushet och kontrast spelar en kritisk roll.

RAL-färgsystemet, ursprungligen utvecklat i Tyskland, är ett europeiskt färgsystem som används för att standardisera färger inom industri, arkitektur och design. Varje färg har en unik RAL-kod, vilket gör det enkelt att specificera och reproducera färger för lacker, pulverbeläggningar och byggmaterial. RAL-systemet är mycket använt för att säkerställa färgkonsistens i bygg- och tillverkningsindustrin.

Pantone Matching System (PMS) är ett proprietärt färgsystem som används inom tryckeri- och designindustrin för att säkerställa exakt färgåtergivning. Varje färg i systemet har en unik Pantone-nummer, vilket gör det möjligt att specifikt identifiera och reproducera färger i olika medier och material. Pantone-systemet är särskilt populärt inom grafisk design, mode och produktutveckling där färgprecision och konsistens är kritiska.

CIE är en ledande internationell organisation inom ljus och färgvetenskap som utvecklar standarder och rekommendationer för att säkerställa noggrannhet och konsistens inom färgreproduktion och belysning. Genom sina färgsystem som CIE 1931 XYZ, CIELAB och CIELUV, tillhandahåller CIE verktyg för att exakt beskriva och hantera färger, vilket är avgörande för många industrier och vetenskapliga discipliner. Organisationens arbete hjälper till att förena vetenskaplig forskning med praktiska tillämpningar och främjar global standardisering och innovation.

CIELAB, är utvecklat av CIE, är ett perceptuellt enhetligt färgsystem som beskriver färger med tre koordinater: L* (ljushet), a* (grön-röd axel) och b* (blå-gul axel). Systemet är utformat för att bättre matcha mänsklig färguppfattning jämfört med XYZ-systemet. CIELAB används inom färgvetenskap, industri och design för att mäta, specificera och jämföra färger, särskilt när det gäller att bedöma färgskillnader och utföra färgkorrigering.

CIE XYZ-färgsystemet, utvecklat av The International Commission on Illumination (CIE) 1931, är ett grundläggande matematiskt färgsystem som bygger på tre hypotetiska primärfärger: X, Y och Z. Det är utformat för att representera alla synliga färger och fungerar som en referenspunkt för att definiera andra färgsystem och färgrymder. XYZ-systemet används inom färgvetskap och färgstandardisering för att säkerställa exakta färgmätningar och reproduktioner.

Munsell-färgsystemet, utvecklat av Albert H. Munsell i början av 1900-talet, beskriver färger baserat på tre dimensioner: nyans (hue), ljushet (value) och mättnad (chroma). Detta system är känt för sin användarvänlighet och noggrannhet i färgbeskrivning. Munsell-färgsystemet används inom konst, design, utbildning och vetenskap för att exakt beskriva och kommunicera färger, vilket gör det till ett populärt verktyg för färgstudier och tillämpningar.

RGB-färgsystemet är ett additivt färgsystem som används för att skapa färger på digitala skärmar genom att blanda rött (Red), grönt (Green) och blått (Blue) ljus i olika intensiteter. Varje färg i RGB-systemet definieras genom en kombination av dessa tre färger. RGB-systemet är grundläggande för färgvisning i elektroniska enheter som datorer, TV-skärmar och kameror, och används inom digitala medier och webbdesign.

CMYK-färgsystemet är ett subtraktivt färgsystem som används inom tryckindustrin och bygger på de fyra färgerna cyan (Cyan), magenta (Magenta), gult (Yellow) och svart (Key). Genom att kombinera dessa färger i olika proportioner kan en bred färgpalett skapas på tryckt material. CMYK-systemet är grundläggande för färgutskrift i böcker, tidningar, affischer och andra trycksaker, där det möjliggör exakt färgblandning och reproduktion.

HEX-kod är ett färgsystem som används för att representera färger i digitala medier, särskilt på webben, genom att kombinera siffror (0-9) och bokstäver (A-F) i sexsiffriga alfanumeriska strängar. Varje par av två tecken i koden anger intensiteten hos de röda, gröna och blå (RGB) komponenterna, i ordningen röd, grön och blå. Till exempel representerar HEX-koden #FFFFFF vit färg med maximala värden för röd, grön och blå, medan #000000 representerar svart med minimala värden för dessa komponenter. HEX-koder används ofta i HTML, CSS och andra webbteknologier för att specificera exakta färger på ett kompakt och effektivt sätt.

Vi rekommenderar fog från Mapei, förslagsvis produkten Ultracolor Plus. Denna fog är resistent mot mögel (BioBlock® Technology), vattenavvisande och lätt att rengöra (DropEffect® technology). Den förebygger saltutslag och ger jämn färg. Utöver de kvalitativa egenskaperna finns ett brett urval av kulörer. Vi ger en rekommendation av fogfärg till våra plattor men kontrollera alltid innan fogning att den färg ni valt till era plattor överensstämmer med era förväntningar.